Sleeping beauty

Dags att krypa ner i sängen till pojken som älskar mig så mycket och gör allt för mig. Fast mitt humör svänger på milisekunder och trots mitt ständiga tjat om att jag känner mig tjock. Han förstår inte, men han förstår att det gör ont i mig. Ser när jag mår dåligt och håller min hand. Han följer med ut och går med mig så jag ska slippa göra det själv, och han intresserar sig för mitt intresse av att kolla kalorier. Han vill vara en del av mitt liv, han är en del av mitt liv. Det är bara denna del han inte får hitta.
Jag tror att jag vant honom så pass gradvis att han inte förstår att det inte är normalt att kunna rabbla kaloriinnehåll i det mesta, eller uppskatta vad maten innehåller bara så.. osv.. Men a.. Han klagar ju inte heller. Är bara så rädd att jag ska missa att han blir sjuk av mig. Jag hoppas inte det är så. Just nu älskar han mat.
Och jag älskar honom.. <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0