I need you..
Åh vad skönt att höra hehe. men det e ju ganska (mesta dels) kolhydrater, lite ångest men de får man leva med hehe!
Hur mår du då?<3
Ja, rätt hemskt..
Men de tlåter som att du också har det lite jobbigt.. Styrkekram!
Hur har din dag varit annars? <3
Mjo, idag mår jag ändå rätt bra. Var väldigt rädd imorse när man gick själv till tåget till skolan, lite paranoid typ. Men ja... Ang. hoten så... det är en lång historia. Snubben kom inte med egna direkt, utan framförde vad han hört från "andra", hade de sagt det till mig vore det hot. Grejen är bara att från början skrattade jag bort det, för det kunde inte gälla mig, de skulle tagit fel person. Han blev helt offended och upprörd, då blev allt obehagligt när han målade upp scenarion om vad som kunde hända med "dem". Ju längre allt drevs desto konstigare blev det dock, motsägelsefullt, han nojjade som fan när min pappa blev inblandad (trots han själv ju inte borde ha något att oroa sig över), och den tjejen han skulle snackat om... finns fan inte. Har kollat upp henne på alla möjliga sätt och vis. Finns inte. Sen blev allt skrattretande igen. Obehagligt dock men ja... vår teori är ju att det skulle gå ut på att han vill ha något från mig, jag hjälper dig så hjälper du mig, eller om jag betalar honom så skyddar han mig typ. Sånt wannabe gangstagrejs. Men nu har jag inte fått något mer så hoppas han lagt ner... känns rätt lugnt nu ändå. Det är mer att allt blev så obehagligt, jag blev rädd ju, vet inte vad han är kapabel till, vad han kommer göra och tja.. han har en hel del dåliga kontakter så att säga. -.-
Det är dessutom inte ens någon jag känner egentligen, inte ens en bekant till mig, så ytlig relation har vi haft! Och jag har aldrig någonsin gjort honom något än, det är därför allt blev så förvirrande och ännu mer obehagligt när man inte fattar något. Men ja, det är väl löst nu hoppas jag.
Nej precis, tyvärr är det ju så. Men ja, nu har jag i alla fall sagt att jag inte kommer kunna arbeta där i alla fall. Dåligt samvete som fan för att det kom så plötsligt, men ja... jag kan inte göra något annat. Känns faktiskt som en lättnad nu!<3
Känner igen mig exakt!
Styrkekram! <3
Jag skulle vilja räkna kalorier men det går ju sådär. Börjar med det men sen orkar jag inte stå där & räkna haha
Med mig e det ganska bra, sjukt trött bara
Kram<3
fint skrivet, men ack så hemskt att tänka på det,
ta hand om dig! <3
åh, din text.
Så hade jag det med min pojkvän i somras, jag var så nere och behövde verkligen honom, men jag ville inte be om det. jag ville att han skulle SE att jag mådde dåligt, vilja hjälpa. Se kilona som försvunnit på min kropp osv.
Men, de kan inte hjälpa oss om vi inte visar hur vi mår.
Han förstod inte att jag mpdde så dåligt just för att jag blivit bra på att dölja saker och ting. Det blir man automatiskt med ätstörningen skulle jag tro. Han såg inte heller hur kilona rasat för att vi umgås varenda dag i princip, och då är det ju inte så konstigt att han inte såg det, jag ser ju inte det själv på min kropp. Jag ser mig fortfarande som 54kg tung när jag faktiskt väger 44kg.
var inte rädd att be om hjälpen, vem du nu syftar på i denna texten vet jag inte, men jag lovar att denne person säkert vill finnas för dig. <3
Sv: fina, jag är redan fast i det, alldeles för djupt. Det har redan spårat ut.
