En pojke med lika stora jeans.

Det finns en pojke med lika stora jeans som mig.
Så fin, så skör, så sårbar.
Den pojken älskade mig, så sa han iaf.
Jag krossade hans hjärta, gång på gång.

Så ung, så dum, naiv och blåögd. Elak.
Jag kunde inte släppa taget, kunde inte släppa nära.

Det finns en pojke med lika stora jeans som mig.
Kanske till och med mindre. Nu är de nog mindre.
Killen jag aldrig kan släppa helt.
Killen jag aldrig kan få, aldrig vara lycklig med.

Det finns en tjej med ett allt för tungt bagage.
En tjej som drar med sig sköra pojkar till botten.
Som inte kan ha en pojke med lika stora jeans.
Ännu mindre en med mindre jeans.

Det finns en tjej som njöt av rakblad och nålar i sin hud.
En tjej som levde bland ett världskrig.
Som mötte en kille - så stark och trygg.

Det finns en kille med en famn stor nog att gömma denna tjej.
Ett hjärta varmt nog att smälta hennes kyla.
En trygghet tillräcklig för att få henne att andas ut.
En kille hon aldrig vill släppa taget om, som vet nästan allt det mörka.

Ändå ångrar hon sig.
Ångrar hennes kyla och elakhet.
Att hon inte gav honom en riktig chans.
Även om hon inte vill leva annorlunda än nu.

Det finns en pojke med lika stora jeans - som inte mår så bra.
Det finns en flicka med ett hjärta av sten - som säger förlåt.

Förlåt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0