Jag slipper känna för ett slag.

Tomhet. Vilken ärlig känsla..
Ge mig den. Nu. Känner hur ju domnar bort, flyger iväg, försvinner.. Blicken är suddig och kroppen slö.. Huvudet orkar inte börja trassla i det väv av tankar som slagit knut på sig själv..

Härlig känsla!

Har för övrigt uppdaterat den skyddade..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0