Hej... Jag har inte vart inne på ett tag igen nu..
Stänger in allt inom mig istället, vilket inte är så bra. Det har bara blivit så dock.
I helgen hade jag ont i ryggen och kunde inte träna. Det var inte kul.. Bra med vila eftersom jag tränat varje dag i fyra veckor men vad rastlös jag blir.. Så idag körde jag på i 200% som vanligt. Typ..
Bränt en hel del kalorier, men eftersom jag tryckte i mig hur mkt som helst igår bla en stor påse nötter så gör det nog varken till eller ifrån.
Har varit på tre UV behandlingar nu och jag kan säga att det visst fungerar. Oavsett vad ni tror så ser jag att jag har fått resultat och väldigt bra sådant med faktiskt... Visst så kanske dem inte försvinner helt men det är inget måste heller, men det resultat jag fått redan nu har gjort mycket för min självkänsla och det om något är värt mycket för mig.. :)
I veckan åker min häst till sin nya familj och det känns förjävligt. Han kommer säkert att få det superbra ändå men lite jobbigt är det allt.. Min ögonsten. Min bästaste vän <3
Kommer bli bråk med mamma och pappa dock. Dem lär ju vilja ha pengarna som jag får för hästen fast det inte ens är dem som betalat för honom. Så det ser jag inte framemot, men vi får se hur det går.
Fasaden jag tycks ha byggt upp det sista verkar falla nu. I min enfald tänkte jag att om jag övertygar alla inklusive mig själv om hur glad jag är och hur bra jag mår så blir det så. Ack så fel jag hade.
Denna gången föll jag och jag föll ganska hårt. Ingen som tog emot mig för att dämpa fallet.
Firade en vän idag. Fick ångest efter en rad jobbiga händelser under dagen och beslutade mig för att gå hem. Sa att jag mådde dåligt och skulle gå. Ingen verkade förstå.. C, en liten bit iaf..
Kommer hem. Hetsar till ingen nytta. Spyr lite tafatt. Karvar i armen lite obekymmerslöst. Somnar på soffan.
Vaknar och inser vad jag gjort. Blir trött på mig själv och går till sängs.
Här ligger jag nu. Ensam och tom. Önskar att jag får sova nu. För alltid. Att jag slipper morgondagen. Slipper all oro. All ångest, smärta och krav.
Jag tror inte att jag kommer orka så mycket mer.
