Little J

I helgen har jag varit på en instruktörsutbildning. 

Fick träna så musklerna skrek i princip och har kört på hela veckan som gått också. Jag är helt slut i kroppen. Blev fyra pass idag men imorn är det vila. Som jag sett fram emot det faktiskt... Skäms för att säga det dock men så är det. Jag behöver vila upp mig. Fått skavsår efter att ha stått så mkt i plankaposition. 

 

Åkte med en annan tjej från gymmet. Några år äldre än mig. Hon är runt 36. Jättesnäll och bra tjej..

Så smal.. Benigt smal och ack så avis jag vart på henne... Tills jag fick veta varför. Hon vill inte alls va så här smal men mår så dåligt just nu att hon inte orkar laga mat eller äta. Att hon glömmer av det eller struntar i det för hon inte vill äta ensam. Vi hade ett djupt och innerligt samtal sista dagen när vi väntade på tåget och på tåget hem. Delade många tankar och känslor och det känns som att vi fick en djup förståelse och vänskap. Jag hoppas det iaf. Vill så gärna finnas för henne, en så himla bra person. 

 

Vi pratade mycket om våra separationer och hur livet såg ut just nu. 

Hon frågade om jag hade problem med maten, en lite för lång paus senare hörde jag mig säg nej. 

Inte redo att säga det. Annars pratade vi mkt om familjesituationer och livet i allmänhet. 

Men just maten kan jag bara inte erkänna. "För tjock för att ha problem" eller nått sånt löjligt?

Som om det sitter i vikten.