Wednesday's blue.

Så fort jag har nått att se fram emot så händer nått som ställer till det.
Just nu har jag svårt att se ljuset. Satt och grät och grät och grät med pojken tills han åkte till jobbet..
Nu har jag dragit på mig en av hans stora mysiga tröjor och krypit upp i soffan.
Vill stanna inne resten av dagen.
Vill svälta mig.
Eller hetsa.
Ingen mening med nått ändå.
Kanske skulle en hets sitta fint.?
Eller det skulle den inte.
Men ändå...?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0