Little J

Jag gjorde nått galet idag! En kompis och jag var och gjorde en fettreducering idag. Det är en behandling med hjälp av ultraljud. Följde med som stöd och så sa hon att de kunde ta bort celluliter och eftersom jag har lite på benen och skäms som fan för det så ville jag testa.

Får se om de blir någon förbättring. Är inte för quickfixes, men hur blir man av med sina celluliter ??

Egentligen har jag redan tränat idag. Gick 1h imorses. Egentligen orkar jag inte gå 1h till. Min ångest vill det dock. Så här är jag. Som en zombie går jag på bandet ändå i ett försök att stilla min ångest. Fast jag vet att jag borde lyssna på kroppen. Himla dumt.

Jag läser era fina kommentarer och blir varm inombords.. Ni har rätt!

Jag sa ifrån och vi blev lätt osams. Idag ska jag tatuera mig och det vet dem inte om. Känner mig så dum som tatuerar mig när dem vill ha pengar. Hemskt barn dem har.

Så jag kunde inte sova inatt och därför är jag på gymmet och promenerar istället. Typiskt mig.

Hur är det med er?

Detta är inte bra. Jag får ångest och överäter, spyr eller svälter mig som ett resultat. Det är inte okej.

Pappa bad om att "få låna" pengar till cigg/pengar överlag/kaffe igår. Idag bad han om att få låna pengar igen. Fast jag sagt att jag inte har. Då begär han att jag ska fråga mormor & morfar om jag kan få pengar av dem som sedan han kan få. Eller "låna" som han säger.

Jag får inte tillbaka dem igen och det börjar samla ihop sig till en stor summa. Vad ska jag göra?

Min syster säger att jag ska bryta kontakten med dem när de håller på så här. Att det är fel av dem. Ändå känner jag mig skyldig att låna ut (ge dem pengar). Men är det så?

Min sjukare sida skulle tycka att jag skött mig bra i veckan tills idag. Mitt friskare jag skulle säga tvärtom. Eller att jag kunde ätit bättre mat idag men iaf ökat min intag. Dock beror det på kakor min mormor bakat. Fast nu ligger det mesta av det i toaletten. Inte allt men mkt. Känns som ett större bakslag än att jag ätit för dåligt.

Ska träna tre pass idag. Sen vill min syster bli tränad och då kommer jag få köra ett fjärde pass idag. Vi får se... Jag borde tänker en sida av mig.

Jag tror det blev så här för jag är stressad. Psykiskt.
Lagt ut min häst till salu idag. Känns inte alls okej men det är det bästa för båda två. Känns som jag går sönder dock.

Nästa måndag ska jag till psykologen. Första besöket någonsin. Spännande..?

Idag tycker jag att jag ätit hela tiden. Massor med mat. 5-6 gånger. Inga kakor eller sånt dock! Bra J :)

Startade Shape Up och räknade ut. Under 900 kcal har jag ätit idag. På det har jag tränat ett pass och gått en PW. Det är minus 500 bara det.

Inte bra. Eller jo, det känns himla bra. Men i längden är det verkligen inte det. Skärp dig J!

Jag vill skriva så mkt. Rensa och berätta.. Men jag orkar inte?

Starta datorn är en kamp. Gå ur sängen likaså.. Usch måste rycka upp mig.

Ska till en psykolog nästa vecka. Så himla nervös....

Vågen var inte nådig. En del är muskler, en del samlad vätska men även fett. Några kilo upp. Japp. Jag sa det. NÅGRA. Jag dör.

Eller jag tog det ganska bra för jag borde inte kunna ha kläderna jag har nu vid denna vikten. Så då är inte allt fett? För muskler väger mer?

Måndag blir det ordning och reda dock. Inte nödvändigtvis för att gå ner denna gång, inte så mkt isf iaf.. Men för att inte gå upp mer och hitta en balans.

Jag SKA bli nöjd.

Hade en timme tills bussen gick. Gick fram till stan och skulle köpa nått att äta för jag var hungrig. Panik. Panik.

Vanliga fall hade det slutat med något onyttigt. Köpte snacksmorötter, körsbärstomater och en av nutriletts nya proteinshakes. Lite mkt kanske, men kunde inte bestämma mig.

Fortfarande hungrig för jag vågar inte äta det. Så onödigt. Får panik av tanken att äta här vid hållplatsen. Folk som sitter och tittar. Dömer?

Tycker och tänker om valet av mat, eller tycker det är onödigt för mig att äta, att jag borde hålla igen? Det är tankar som jag får när jag ska äta ensam bland främlingar. Blir nervös så jag blir snurrig.

En kille gick förbi precis och åt ur en stor chipspåse som att de var det mest normala i världen. En annan sitter på en hållplats bort och äter smörgås köpt på pressbyrån. Men jag vågar inte äta mina grönsaker eller dricka min shake... Varför?

Köpte en bok häromdagen. Eller flera. Men den jag läser nu heter Bli frisk och fri från ätstörningar.
Väldigt bra och givande bok. Inte för jag påstår att jag har ätstörningar. Kanske bara lite svårt med att äta ibland? Jag vet inte. Känns fel att jag skulle ha äs eller problem. "Så smal är jag inte". Det sitter inte i vikten, men för mig skulle de tydligen göra det? Jag vet inte.

På tisdag ska jag träffa en psykolog eller terapeut och prata om saker. Kanske min uppväxt? Kanske min relation till kost och mat? Jag vet inte. Vi får se hur det känns och vad jag vågar.

Ska försöka äta nått av det jag köpt när bussen kommit. Så jag inte hetsar hemma sen. Inte tränat idag heller.