Little J

Jag ska bli smal. En dag. Kanske bara inte idag. För det går inte. Det tåget har redan gått. De vakar över mig som poliser, hökar. Tror att jag är något ömtåligt som måste passas, tvingas i mat och gödas. Till vad? För att de ska känna sig bättre? Smalare? Tvingar i mig fett efter fett efter fett. Jag känner hur jag växer, blir större, får inte plats. Allt är fett, min hud, mina ben, mina armar, mitt skelett, mina lungor, mitt hjärta. FETT FETT FETT. Jag dör. Jag kan höra hur de växer, se hur jag blir större för varje minut som går.

Ändå tvingar de i mig mat. Låtsas bry sig om någon som inte behöver brys om. Någon som bara vill vara i fred, bli perfekt. Bli smal. Sådär på gränsen till farligt smal, med revben som sticker ut och höftben, vassa tydliga vackra höftben, och lår som pinnar, nästan. Smala ialla fall, supersmala som en modell. En gasells ben.

Mina handleder är 14 cm runt om. 14 cm?! Fy fan vad vidrigt. Jag som trodde de var smala och fina en gång. Dumma dumma mig. Så naiv.

Och nu ska jag äta pizza snart. Fy fan, blir tjockare bara jag tänker på de. Äckligt, fett. Varför plåga mig så? Vad har jag gjort er? De säger att jag måste. Vi ska ut och festa på klubb. Jaha och? Tänk om jag inte vill äta pizza och sen hälla i mig massa onödiga kalorier? Räcker de inte bara med spriten isf? Ja, jag vet att man får en dålig fylla då. Men jag vill känna att jag lever, so what om minnet från kvällen inte finns hos mig imorgon? Det var värt det de. Och skadan på min redan för stora fettberg till kropp kommer inte vara fullt så farlig.