Jag mår inte bra.

Fasaden jag tycks ha byggt upp det sista verkar falla nu. I min enfald tänkte jag att om jag övertygar alla inklusive mig själv om hur glad jag är och hur bra jag mår så blir det så. Ack så fel jag hade.

Denna gången föll jag och jag föll ganska hårt. Ingen som tog emot mig för att dämpa fallet.

Firade en vän idag. Fick ångest efter en rad jobbiga händelser under dagen och beslutade mig för att gå hem. Sa att jag mådde dåligt och skulle gå. Ingen verkade förstå.. C, en liten bit iaf..

Kommer hem. Hetsar till ingen nytta. Spyr lite tafatt. Karvar i armen lite obekymmerslöst. Somnar på soffan.
Vaknar och inser vad jag gjort. Blir trött på mig själv och går till sängs.

Här ligger jag nu. Ensam och tom. Önskar att jag får sova nu. För alltid. Att jag slipper morgondagen. Slipper all oro. All ångest, smärta och krav.
Jag tror inte att jag kommer orka så mycket mer.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0