Äkta vänner vet mer än man tror.

Jag var hos två väldigt fina vänner i torsdags. Sov över där tills i fredags. 
Vi kan prata om allt verkligen och stöttar varandra väldigt mycket. När jag kom dit var jag nervös över maten. Brukar bli så mycket onödigt och onyttigt för vi ska alltid mysa och "lyxa" till det.. Jag hade dock slarvat på onsdagen och visste att jag var tvungen att skärpa mig på torsdagen. Min PT var inte glad och han va redan lite frustrerad över att jag lagt in ett extra pass dagen innan fast både han och jag visste att jag inte orkade det egentligen. 
 
Vi skulle ut och äta på kvällen. Jag och den tjejen jag är närmast var själva en stund på dagen och vi skulle äta lunch. Men så ville inte hon det för vi skulle äta på kvällen och då var det onödigt att äta mat två gånger. Kände mig som värsta tjatkärringen som ville insistera på riktig mat eller iaf något. Gärna sallad. 
Försökte nog intala både mig och henne att jag behövde äta innan kvällen. Slutade med att vi köpte kakor. Som vi åt mycket av. Varför äta både mat och kakor när man bara kan äta kakor och spara kalorier så E. 
Jag vet att det inte var elakt menat eller något annat än på skoj. Jag tog det fel ändå.. Men släppte det.
 
Efter kakorna fick jag hjärtklappning och mina blodkärl svullnade upp massor. Det var ganska obehagligt faktiskt. 
 
Sen så på eftermiddagen åkte vi för att shoppa. Det var helt okej hittade lite snyggt. Sen så kläcktes en kommentar om att det syntes att jag fått mer kött på benen och att det inte såg ut som att jag skulle gå av på mitten längre. Jag tog det så himla fel. 
Dem märkte att det var något för när vi kom hem kunde jag fortfarande inte släppa det. 
När dem skulle ut med hundarna skickade dem mig till soffan för att sova lite. Att jag behövde vila. Tror dem hade rätt. Sen så när dem kom tillbaka skulle vi ut och äta. På en pizzeria. Jag kan ta en sallad tänkte jag. 
Kommer dit och alla sallader har bacon eller ost i sig. Varför?! 
 
Dem andra två börjar säga att jag inte ska ta en sallad att jag behöver äta pizza. Jag får panik. 
Dem fortsätter tjata. E säger att vi kan köpa två olika och dela på. A ser att nått är fel och säger först på skämt att "Ja, fast nu bryter nog J ihop snart.. Ser ut som hon får panik här", Sen ser hon att det är på riktigt. 
Hon frågar om jag tror att jag ska bli tjock om jag äter pizza. Jag börjar gråtat och nickar bara. 
 
Så var det ute. Dem hade misstänkt det ett tag tydligen. "Men J, du har äs, förstår du inte det?" "Aå som du tränar kan du äta vad du vill" "Du duger som du är" och massa andra fina ord. Sen så beställer E mat åt mig och henne. Så fin är hon. 
 
Jag behövde inte säga så mycket för båda är ganska insatta i just ÄS då vi läst om det så dem ställer frågor och vill få mig att förstå att jag behöver hjälp om det inte blir bättre.
 
Jag är så glad att jag har dem och det känns som en lättnad att dem vet att jag har lite krångel med maten samtidigt som jag inte anser att jag har en ätstörning. Fast nått fel är det väl. Gråta över pizza ärväl inget en frisk person skulle göra?

Kommentarer
Postat av: Clara

Jobbiga kommentarer i början! :(
Åh, fan vad gött att ha sånna vänner! Jag har funderat så mycket på sista tiden om jag skulle berätta allt för min närmaste kompis. Men vet aldrig hur jag ska börja osv. Dessutom ser jag ju inte så ätstörd ut, det var ju ett tag sen jag var underviktig och smal. Men viljan och tankarna är fortfarande där att vilja bli smal.
kram <3

Svar: Mm.. De kändes.. Ja det är skönt ^^ Ja men gör det? Jag ser inte heller ätstörd ut. Är verkligen inte så smal! Tankarna kan finnas där ändå ju :/ <3<3
Little J

2013-02-19 @ 09:50:51
URL: http://minspegel.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0