Little J

I torsdags åt jag pizza och på fredagsen pommes. Sen på natten till lördag spydde jag. Inte av egen vilja. 

Jag tror att min mage inte tålde maten. Äter i princip aldrig sånt längre. Inte så mkt iaf.. Eller ofta. Det var första gången sen innan jul när jag tänker efter. 

Hur som helst. Kände mig bakis när jag vaknade dagen efter. Mådde inte alls bra. Åkte ändå till gymmet för att träna, hade lovat ju.. Tränade mitt pass och mådde skitdåligt. Så åkte hem efter det och låg i soffan hela resten av dagen. Mådde illa och kände mig yr. 

 

Lade mig tidigt och sov lääänge idag. Gick upp, badade och lite sånt. Sen så svimmade jag nästan. Tryckte bort känslan. Gjorde en smootihe på äpple, havremjölk och kanel och en bar. Sen så låg jag i soffan tills jag skulle till gymmet. Tog en bar en stund innan, kände mig ganska allert. Gick dit, cyklade en stund. 45 min. 

Efter det skulle jag köra ben innan mitt pass. Kände att jag började frysa. Inte så ovanligt att jag gör det när jag tränar. Tog på mig min tröja och fortsatte. Kände att jag bara blev kallare och kallare. Mitt i övningen börjar jag skaka för det är så kallt och jag skakar tänder. Går in på toaletten och ser att jag är blå i ansiktet. Läpparna är ganska mörkt blå och ansiktet har en konstig färg. 

 

Blir rädd och går mot fiket. Börjar skaka jättemkt. Ringer C. Första numret på mobilen. Gymmet var obemmanat dessutom. Skulle strax öppna dock. Fick lägga på luren för jag kunde inte hålla i telefonen. Min tränare kom för att öppna gymmet och så fick han syn på mig och tog hand om mig. Fick gå in och lägga mig bakom disken med benen högt upp. Krampade i hela kroppen och skakade. Det var jätteobehagligt. Låg där nästan en timme. 

 

Imorgon så är det vårdcentralen och blodprov som gäller. Ingen träning på några dagar och jag skulle "äta upp mig" sa ambulansföraren som lyckligtvis befann sig på plats. 

 

Snacka om Wake-up call. Hoppas jag iaf. För när jag kom hem så kunde jag inte sluta tänka på att jag inte skulle äta mer ikväll för jag ätit för mkt redan (?!) Sen så kom några vänner förbi med mat och snacks. Så omtänksamt. Så ja, jag åt iaf... Ganska väldigt mycket. Försöker intala mig att det är okej och precis vad jag behöver. Speciellt efter vad som precis hänt. 

 

Något jag borde ta upp med psykologen nästa träff kanske?