Frustration.

Bara för att min syster råkar vara överviktig och jag inte är det tror hon att det är fritt fram för henne att klanka ner på mig, min kost och min träning. Inte på ett "jag är orolig för dig"-sätt utan mer på ett "jag måste trycka ner dig och få dig känna dig helt okunnig och världelös"-sätt. Hon måste hela tiden påpeka och förklara hur mycket hälsosammare hon är än mig, hur mkt bättre hon är på kosten och träningen än mig. Hur mkt mer hon vet än mig. 
Jag har varit intresserad av kost och motion på både friskare och sjukare sätt sen jag var tio i princip. Läst på och lärt mig saker, testat och underhållt mitt intresse. Jag sa att jag ville läsa kostrådgivare och poff. Nu ska HON läsa den kursen till hösten. Jag blir förbannad. Så skriver hon på sin blogg om hur stort detta intresse alltid varit för henne och att hennes övervikt är hennes gravidkilon. Att hon gick upp 30kg under två graviditeter och att hon innan hon blev med barn vägde 50 kilo. Att vi var som tvillingar för vi var så lika. 50 KILO?! HON HAR INTE VÄGT DET SEN INNAN HON BÖRJADE SJUAN. MINST. Omgivningen bara står som fån och ser på också. När hon öppet ljuger om saker som dem vet är lögner. Som att hon vägde 50 kilo för lite än ett år sen. Max två... Det finns ju till och med bildbevis. Vi är INTE lika stora och har aldrig varit. Hon har alltid varit större än mig. 
 
Hon kan till och med öppet göra narr över min träning, vikt, portionsstorlek och liknande och det är INGEN som reagerar. Ingen. Utom jag då. Ja, men jag som är sååå smal och säker på detta kan ta sånt. Det är okej att säga sånt till mig. På vilka grunder då? Tänk om jag skulle vara likadan mot henne fast påpeka saker åt andra hållet? Det skulle ju absolut inte vara okej. För man får inte kalla någon fet, men benrangel är helt okej?!
 
Detta är något som får mitt blodtryck att gå upp i taket. Jag blir helt rosenrasande och efter att ha läst hennes senaste inlägg på hennes blogg imorses tror nog mina grannar att jag är galen för jag skrek verkligen rakt ut och studsade av ilska på golvet här hemma. Få saker eller personer kan få mig så förbannat jävla helvetes arg som hon eller min mamma. Dem vet precis vilka knappar dem ska trycka på. AAAAAAHHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!!!!!
 

SLUTA TA MINA DRÖMMAR OCH IDEER OCH SLUTA TRYCK NER MIG FÖR I HELVETE!!! SKAFFA DIG ETT EGET LIV. DET ÄR INTE DU SOM SKA HÄRMA MIG, DU ÄR ÄLDST. INTE JAG. SLUUUUUUUTA!!!!!!!
 
Okej. Detta blev ett ganska mycket argare och annorlundare inlägg än jag hade tänkt eller planerat från början. Jag ber om ursäkt, men jag är en humörsmänniska och väldigt impulsiv. Blir jag arg blir jag oftast jättemegaarg och till slut måste jag få lätta på trycket. Så ja, jag väljer att göra det här idag. Denna gång. För att slippa öppet krig i verkliga livet. Måste behålla fokus på annat där. 
 
Märker att jag blir mkt argare fortare nu när jag inte tränar heller. Får liksom inte utlopp för min frustration någonstans. Kan inte dra till gymmet för att ladda ur eller skingra tankarna. Måste bli frisk. Jag klättrar på väggarna här... Ingen trevlig syn. 

Kommentarer
Postat av: captivatedminds.blogg.se

Usch, slå henne :( tänkte jag säga. Men blö :(

Svar: Mm.. Den tanken har slagit mig många gånger.
Little J

2013-02-03 @ 08:43:43
URL: http://captivatedminds.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0