Jag vill så mkt men orkar så lite.

Jag har tusen saker jag vill göra, borde göra, måste göra. Men orken till att förverkliga det finns inte.

Som igår struntade jag i mitt sista träningspass. Jag kunde inte förmå mig att resa mig från vardagsrumsgolvet. Jag orkade inte. Så messade till C & A och frågade om jag skulle träna eller inte. Båda sa nej att det var bättre för mig att ta det lugnt. Det är skönt när jag kan göra så för det är som att jag måste ha en bekräftelse på att det är okej att vila - annars tänker jag att jag gör det av lathet bara.... Inte bra.

Börjar känna av att jag tagit mina pills som jag ska nu dock. Tror jag. För denna dagen känns lite lättare än så länge. Lite mera ljus och skinande.

Saknar mr X. Jag tycker om honom så himla mycket. Trots åldern. Det som oroar mig är lite vad de andra ska tycka. Men typ alla vet vem han är redan då mina vänner tränar med mig på samma gym som honom. Fast mest för barnen. Dem är hur söta som helst verkligen! Men tänk om dem ser mig som någon som kommer och tar deras pappa? Eller som kommer och förstör? Vill inte leka någons mamma heller för den delen men tänk om dem tror det så blir det jättedumt? Ojoj...
Måste sluta vara så negativ!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0