Little J

Jag vet inte riktigt hur jag gjorde för att sluta. Egentligen. Jag fick nog en dag och bestämde mig för att det fick vara bra. Och då var det det.. Men det svåra är att inte hetsa, eller utsätta sig för situationer som gör att man vill spy - känner behovet.

När jag träffade min kille så spydde jag nästan varje dag. Hetsade inte. Åt så lite som möjligt och blev det för mkt så spydde jag. Varje middag hemma slutade oftast i spy. Vi åt ihop mamma, pappa & jag. Sen när vi skulle duka av så gick de ut på balkongen för att röka och jag gick in på toan för att spy. Om jag är magsjuk hörs det när jag spyr, och jag gråter och tycker såå synd om mig själv. Men när jag "vill" spy låter det inte alls. Inte om folk är hemma ialla fall.

Lite konstigt att de aldrig märkte något ändå. Men jag är glad för det. När jag sedan träffade pojken så åt vi ihop och sånt på kvällarna och då kunde jag inte alltid spy. Så fick kämpa jättemkt med det i början att jag kände att det var bäst att sluta helt. Jag fick fortfarande känslorna och tvångstankarna om att jag bara måste spy, men jag tryckte bort dem och lät dem inte höras. Sysselsättning när tankarna är som värst är bra!

Så jag slutade i princip att spy. Utom när vi hade restaurangen öppen i skolan. För då åt vi 3rätters varje gång efter och jag har aldrig ätit lunch i skolan så det var för mkt. Speciellt eftersom de var helg efter de dagarna. Så mina veckor bestod av minimalt med mat - gick ner i vikt. Sen helgerna blev det massa godis och skit med pojken - gick upp i vikt. Och så höll det på.

När jag började jobba på en restaurang så började jag spy igen. Får ångest av att äta med folk jag inte känner så väl, och ofta folk jag känner väl.. Fan, den enda jag kan äta med utan ångest är min kille. Jag känner en sån press om att äta så lite som möjligt när jag är med andra för att de "förväntar sig det" och om jag någon gång ätit mer än vanligt så har jag fått kommentarer på det "oj, vad du äter!", "kan du äta så mkt?" osv..

Så då spydde jag. Inte varje dag med ofta. Speciellt på kvällen. Mat på kvällen är inte bra för mig.

När jag sedan blev sjukskriven så var jag vid min minsta vikt, hade slutat spy igen, av mig självt.. För jag åt så lite att det inte fanns någon mening med att spy.. Droppade i vikt rätt fort under perioden precis innan min sjukskrivning.

Sen var jag ensam hemma mkt. Åt för att jag var uttråkad och ledsen för att allt gått åt helvete. Och för att folk snackade om att jag hade anorexi och bla bla bla bakom min rygg. Fast jag åt inte massor så gick inte upp direkt. Inte i början. Så en dag slog nått slint, tryckte i mig en hel kebablåda utan problem. Mådde så dåligt sen. Tvingade pojken att åka iväg och köpa nått till mig. Spydde. Lättnad. Sån lättnad.

Hm.. Tänk om? Tänkte jag då.. Bara i nödfall liksom? Så jag spydde i "nödfall" och inte när pojken var hemma om de gick undvika. Så började hetserna. Pojken jobbar kväll varannan vecka och då var det ju ett ypperligt tillfälle att hetsa & spy. De andra veckorna var han ju hemma så då behövde jag inte spy, men åt med honom som vanligt. Så ja, jag gick upp i vikt. Som fan..

Så en dag i höstas ställde jag mig på vågen. 56 kg. Nej, nu får det vara nog. Måste gå ner, NU!

Kvällen var fylld med ångest och hetsen ett faktum. 3 omgångar blev det. Sista omgången med hets så mådde jag så illa. Riktigt jävla illa och kände mig bara äcklad. Jag hatar att må illa och kopplade ihop det med hetsen och att spy. Då kände jag bara, Nej, fy fan vad äckligt, aldrig mer.

Det blev min vändpunkt. Tack och lov för det.

Jag tror att för att sluta spy måste man verkligen vilja det. Man får heller inte se ett bakslag som att man lika gärna kan ge upp. För så är det inte. Klart man får bakslag! Det får jag med. Senaste var ju i början av månaden. Men res dig upp. Säg till dig själv att det var sista gången och imorgon är en ny dag.

• Ta en dag i taget!
• Små steg i början, man behöver ju inte utmana allt på en gång.
• Sätta upp mål - till exempel att man vill kunna äta något i framtiden utan att spy upp det. Men då måste man ta det lugnt, i sin egna takt och inte ta för mycket i början.
• Finna det där som är lagom. Att man känner efter när man äter och kan sluta i tid.
• Planering kan hjälpa många - matschema osv..
• Ring en vän, gör något! Sitt inte hemma och försök stå emot om det bara blir värre och värre, då kommer man falla till slut.
• En grej som är lurig.. Om pressen att hetsa blir för stor häv vatten, zero elelr nått. Eller ät något kalorisnålt med som gör dig proppmätt så du inte hetsar. Dock är problemet om det kommer vilja få dig spy upp det fast det är något nyttigt. Då kan tuggummi vara bra! Eller läkerol..
• Varför vill du spy? Skriv en fördel/nackdel lista.. Vad väger över?
• Om man ändå hetsar eller äter så man känner att man bara "måste" spy, gör det inte. Tänk att du inte ska spy för du är bättre än så, eller som jag gör för tillfället - Har du tryckt i dig det där får du skylla dig själv, för spy är inte ett alternativ.