Kvällsvikt
Det var varken fina eller fula siffror.
Kunde vart bättre, kunde vart Såå mycket värre. Ack den ångest innan jag vågade titta...
Jag får kanske ta de med en nypa salt dock. Ätit "tung" mat, ganska mkt mat även om den var kalorisnål. Jag har mens. Jag har börjat införa mer salt & försöker dricka mer.. Så vikten kommer nog pendla ett tag.
Sen kör jag ju min lilla styrketräning :p
Har inte bråttom nu dock. Mitt förhållande går före. Alltid.
Ska nog stanna vid 50 dock. Pojken vill inte jag ska gå under 50 & jag kan leva med mitt kära 50 tal. Kanske lära mig att vara nöjd där?
Och tja, jag är ju typ där, så varför stressa?
Balans balans.
Bra att du tycker att ditt förhållande går före vikten. Det är så det ska vara!
Åh du behöver ju inte alls stressa alls! Är man så nära det tal som känns okej kan man istället försöka hitta just det, balans istället <3
sv: Jo, jag är nog ingen fastare egentligen, men känner mig bara paniik! x/ ja jag kan verkligen förstå det där. man beter sig hemskt ibland, och det känns som att man är helt maktlös. man vill inte vara sådan, men ändå blir det fel hela tiden.. och som du skriver, man mår dåligt men vill inte skylla på det heller, för det känns fult :/ jag hoppas verkligen det löser sig, det tror jag det gör :) ni verkar kloka som gör det som behövs för att rädda det ni har, även om det känns jobbigt <3 tänker på er/dig!!
Jag har min lägenhet och min prins har sitt hus. Jag var mer el mindre på väg att flytta in till honom för ett år sedan, men då flyttade hans son hem och jag vill inte vara ivägen för honom.. så nu är vi mest hos mig, men vi har som sagt varsitt 'hem' ändå. Men jag längtar tills sonen flyttar och jag kan få flytta dit. Nytt hem, tryggt hem, som inte är så fullt av spyminne och så. hu.
kram! <3
