Varför är det mer okej?

Varför upplevs det mer accepterat att kalla någon för smal i en negativ mening men inte tvärtom?
 
Ännu ett inlägg från henne. En kommentar dessutom. Som ett försök att få mig att framstå som den som härmat henne och inte tvärtom. Hon hade aldrig ens yttrat sig i ämnet om jag inte tagit det till ytan för henne att se från första början. Min hjärta slår så hårt och min puls känns ända ut i hä'nderna. Huvudet bultar och jag känner hur det bara svartnar för ögonen. Jag är sådär galet mega jätte förbannad idag att jag skulle kunna slå sönder hela mig, hela lägenheten. Skulle behöva stå på ett fält mitt ute i ingenstans och skrika tills lungorna värker, tills jag svimmar av utmattning. Det är en sån här ilska och frustration över att bli förlöjligad och minimerad som skulle kunna få mig att skära, slå och slita mig i tusen bitar. Explodera till miljarders bitar som försvinner ut i atmosfären. 
 
Jag måste släppa det. Imorgon ska jag till gymmet. Måste. Min kompis ska sparra med mig så jag ska få boxa ut lite aggression. Hon konstaterade att jag behövde det, kan inte annat än att hålla med.
Skulle jag ta en konfrontation skulle det inte sluta väl. Hon skulle ljuga mig upp i ansiktet och vända på det så att det är hon som gjort rätt och jag fel, att jag härmar henne och att jag är elak mot henne och inte tvärtom. 
Jag blir galen galen galen. Jag vet vart hon fått det manupulativa och lögnerna ifrån dock, men borde inte jag också blivit som hon? För jag känner inte att jag är det. 
Kanske för att jag analyserar händelser och beteenden och kanske för att jag oftast tänker igenom saker och tankar innan de yttras (om jag inte är arg då). Kanske för att jag alltid fått leka medlare eller offerlamm för jag vart "så liten och söt - så det är bättre du tar det". 
 
Jag har ätit en fet godispåse och en påse chips idag. Ensam. Utan att spy. Jag är äcklig, men får skylla mig själv.
Kanske är en liten känsloätare trots allt.... Usch och fy. Imorgon är det en ny vecka med nya tag och jag måste sluta vara så arg. För min egna skull. Annars kommer jag gå under. Jag kan inte bli samma arga bittra människa jag var för lite mer än ett år sen. Så mycket som jag jobbat på för att inte bli så arg så lätt så ska hon inte få förstöra det. Jag är bättre än så. Jag ska vara bättre än så. Punkt.

Kommentarer
Postat av: TicTacToe

Jag läser inte din vanliga blogg, men jag kikade in där och hittade din syrras blogg. Min uppfattning jag fick av din syster var att hon låter väldigt osäker. Men det kanske inte är så konstigt med tanke på den uppväxt ni har. Din syster kanske är mer lik din mamma medan du har brytit dig loss lite från det manipulativa och sånt? Låter oerhört jobbigt att din syster försöker att trycka ned dig och jag förstår att du blir förbannad. Bra att du väljer att ta ut det på typ träningen så att du inte vänder det mot dig själv. Låter som en bra grej som du kan prata med någon professionell om?

Min storasyster har också en tendens att trycka ner mig ibland. Hon kommenterar om jag byter profilbild ofta på facebook, att jag håller på och pose:ar och att jag framställer mig själv som en partytjej. Hon menar på att jag blir personlighetsförändrad när jag dricker och det känns som att hon vill få mig till att vara den där blyga tönten som jag var som liten, fast att jag inte är det längre om du förstår? Ibland har jag funderat på om det kanske är avundsjuka? Att hon var tvungen att vara den ordentliga dottern medan jag har svävat ut mer?

Vad hände när du var 14/15 år?

Jag har jättesvårt att göra saker för min egen skull. Rädd för att jag inte kan stå på mig och komma med bra argument för att jag inte vill äta vissa saker.

Skulle du till psykiatrin idag och på onsdag eller hur var det?

2013-02-04 @ 10:01:48
URL: http://tictactoe.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0